I böneveckan för kristen enhet vill jag ur Sant Liv i Gud lyfta fram ett stycke ur budskapet den 10 mars 1990:
”…och nu ber Jag särskilt alla dem som är under Mitt Namn och arbetar för Enhet och Fred; Jag ber er komma till Mig som barn och se på Mig och svara Mig på dessa frågor:
bröder, har ni gjort allt ni kan för att bevara enheten i Min Kropp?
säg Mig, bröder, var är den Frid som Jag lämnade kvar åt er, den Gåva som Jag hatt gett er? varför gör ni ständigt åtskillnad mellan er i Mig? försöker ni uppriktigt att åter förenas i er tro och handling?”
Har vi gjort allt vi kan för att bevara enheten i Kristi Kropp? Allt…? Det finns mycket gott som har gjorts och som görs för enheten. Men ibland undrar jag om man inte också har slagit sig lite för mycket till ro med situationen som den är. Man har konstaterat att vi inte är ense, och därmed har man nöjt sig. Ivern har lagt sig. Från dessa budskap som Vassula tar emot är det tydligt att Jesus själv inte har slagit sig till ro. Det gäller ju Hans egen Kropp. Hela denna långa kärlekshymn är en vädjan till mänskligheten att komma tillbaka till Gud, och till Kyrkan att komma samman till ett. Budskapet ovan fortsätter:
”Jag ber er allvarligt att förnya ert sinne med en andlig revolution, en kärlekens revolution; lägg bort det agg ni hyser mot varandra och kom förnyade till Mig, kom rena till Mig; vakna upp ur er sömn! Jag står alldeles vid era dörrar och bultar; var inte som salt som mist sin sälta, var som ett träd som skjuter sköna skott och bär helighetens frukter, uppfyll Min Lag genom att enas och genom att hjälpa varandra;
liksom igår, lyfter Jag Mina Ögon till Fadern och ber till Honom:“Helige Fader, bevara dem som Du har gett Mig sanna mot Ditt Namn så att de blir ett, liksom Vi; må de alla bli ett
Fader, Du som är Rättfärdig, påminn dem om Min foglighet,
Min ödmjukhet, Min ärlighet och Min stora kärlek,
så att de kan göra slut på Min Vånda,
denna Vånda som orsakas av att Min Kropp blöder så mycket,
låt dem inse sina misstag och försonas, så att när de kommer för att ta emot Mig genom att dricka Mig och äta Mig,
de kommer på ett värdigt sätt;
Fader, kalla på herdarna och lär dem ge med sig och vara fogliga mot varandra, självutplånande och ödmjuka,
må de förstå Min Försoning under denna fastetid
och söka sann Vishet i Mig; amen.”
Alldeles för ofta har jag hört både mig själv och andra tala om andra kyrkor, traditioner, samfund, församlingar med en nedlåtande attityd. ”De har inte det vi har. De måste bli som vi”. Själva förhållningssättet utgör en stor del av problemet. Kärlekoch ödmjukhetär enligt budskapen nycklarna till enhet. (Se t.ex. budskapet 23 sept −91)
För att hålla ivern för Kyrkans enhet vid liv behövs hopp. I Sant Liv i Gud finns mycket hopp! Två korta citat får avsluta:
”Jag lovar er att Min Kyrka skall få nytt liv och Jag skall förnya och förvandla Henne, så som Jag blev Förvandlad” (16/8 −88).
”Enheten skall komma över er likt Gryningen och lika plötsligt som kommunismens fall; den skall komma från Gud och era nationer skall kalla den: det Stora Miraklet, historiens Välsignade Dag” (10/1 −90).