Den 28 november – årsdagen av uppenbarelsernas början 1985 – samlades 25-30 personer för en första presentation av min bok. Det var ett gott avslut på en lång process av skrivande, och ett gott avstamp för det som förmodligen är ännu svårare: att få den läst.
Jag erkänner gärna att jag var trött efteråt, i flera veckor. Strax före jul hade jag en liknande presentation också i min egen församling. Att inte längre behöva säga att jag håller på att skriva utan kunna ge dem boken i handen var en viss lättnad. Pågående projekt är en sak. Ett färdigt resultat ett annat.
En präst som var ”bollplank” under den mest koncentrerade skrivperioden våren 2017 skrev följande uppmuntrande kommentar efter att ha läst den färdiga boken:
”Tack för den förträffliga boken du skrivit.
Så innehållsrik!
Så trosstärkande!
Så bra flyt i framställningen!
Så genomarbetad
Så pedagogisk och lättförståelig!
Så flyhänt och djup på en gång!
Så spännande att läsa!
Må den hitta många läsare!”
Den första provversionen av boken från 2017 lät jag trycka upp i ett tiotal exemplar, och bad några vänner och bekanta läsa igenom den. På så sätt kunde jag få kommentarer för en fortsatt bearbetning. Morten Sager var en av dem. Han är pastor i Saronkyrkan i Göteborg, och det var just hans frikyrkliga kontext som jag ville pröva boken mot. Dessutom arbetar han i den akademiska världen som lektor i vetenskapsteori. Även om min bok inte har vetenskapliga ambitioner ville jag ändå pröva den också mot den erfarenheten.
Den text som så småningom blev hans förord var ursprungligen tänkt som en recension av boken, men när jag började tänka på ett förord så tyckte jag att den texten kanske ändå kunde fungera, med bara lite modifiering. Så blev det. Kan läsas här.